teachersbox

 

Suddigt... Men så är han ju från Universum       Free Flow - Detta är bara början... sen blev det svåårt


Jag hinner ju inte skriva, eller så orkar jag inte. Det är nu två veckor sen jag var i Stockholm på Svettisdagarna och provade på en massa roliga pass, mediterade med DiLeva och vred till knät under Zumba fitness passet. Hur ska man då sortera och strukturera det man skriver om...? Jag kan väl ändå berätta lite om Svettisdagarna för det var ju riktigt roligt (och svettigt).

Vi åkte tåg till Stockholm på fredagen. Jag hade legat sjuk hela veckan på grund av huvudvärk och trötthet vilket i sin tur berodde på lågt blodvärde så jag var inte helt i form för helgen. Vi var dryga 30 ledare från Göteborg som skulle bo på två hotell mitt i centrala Stockholm. Svettisdagarnas aktiviteter skulle gå av stapeln på idrottshögskolan som ligger vägg i vägg med Stockholms Stadion.

Hotellet jag bodde på låg nära Rådmansgatans tunnelbana. Det var inget särskilt bra hotell men det dög ju för övernattning. En högljudd fläkt surrade och brummade natten igenom så man vaknade med en lätt huvudvärk men det är ju inte så farligt om den ändå går över. Frukostbuffén var underdimensionerad för det antal frukostgäster som köade för den vilket var ett irritationsmoment men man blev mätt i alla fall.

Jag är född och uppvuxen i Stockholm. Rådmansgatan är mina gamla partytrakter från tiden innan barnen och en gång i tiden hittade jag som hand i handske i huvudstaden - men så är det inte längre. Utan Pernilla, min rumskompis, hade jag inte hittat gångvägen till Stadion den första morgonen och jag insåg att minnet är allt annat än beständigt.

Framme vid Idrottshögskolan togs vi emot av F&S funktionärer som knäppte plastband a'la lisebergs åkband runt våra vrister och gav oss en jympapåse i rött med duschkräm från Bodyshop, liten handduk och vattenflaska i. Flott! Sen fick vi en del frukt också för det måste man ha när man tränar non-stop.

Vi hade ingenstans att låsa in våra väskor så det var bra att jag lämnat allt av värde på hotellet och bara tagit med mig ett par tjugor att köpa fika för. Det stod väskor överallt och folk bytte om i korridorer om de inte redan var ombytta från hotellet. Första dagen började med fika och välkomsttal från Friskis och Svettis. Sen brakade det loss... första passet "Studio 54" med Misty Tripoli från LA ... helt galet pass där man skulle "go outside the box" och skita i alla andra och bara röra sig till musiken ... kolla Mistys hemsida http://www.mistytripoli.com/ ... dödskön människa som fick alla att krama tre okända personer i slutet av passet... svettigt :-)

Sen körde jag på... Skivstångs pass enligt nya upplägget, Lunch (skulle ha kört step/dans men gav bort det) och Core. Efter det skulle jag ha kört ett pass med Musse Hasselvall som var lite combataktikt om jag förstod det rätt. Passet hette i alla fall Ruffle... men jag insåg att mitt knä och min ork var slut för dagen så jag lämnade bort biljetten och trampade hem till hotellet... duschade, tog en öl och gick tillbaka för att vara med på festen en stund.

Festen då... ja inte var det mycket att hänga i julgranen för min del. Men maten var god och stämningen på topp. Vad annat kan den vara med 1400 människor igång?! ... Hemliga uppträdandet visade sig vara EMD - vilket var en besvikelse då jag tycker de är sååå trista... Jag var hemma och i säng strax efter 22 igen.

Morgon nr 2 gick jag upp tidigt. Allt var packat och klart då jag var tvungen att ta med allt till idrottshögskolan. Direkt efter sista passet var jag ju tvungen att ta mig till T-centralen och tåget hem så packningen fick vara med på plats. Åt frukost på hotellet och tog sedan tunnelbanan till Stadion. Orkade inte gå en gång till helt enkelt...

Väl framme gick jag in i samma stora sal där jag börjat dagen innan. Det var nedsläckt med bara levande ljus på scenen och en trappa upp till scenen. Mitt på scenen stod en stol, nästan som en tron. Vi som bokat oss för detta satte oss på golvet och väntade i tysthet. Så kom han in - vår egen Alien - Thomas DiLeva. Det var knäpptyst en stund innan han sa godmorgon. Han har en sån otrolig närvaro och tar verkligen hela rummet när han kommer in. Vi fick en 40 minuters morgon meditation tillsammans och det var så otroligt skönt att börja dagen där. För direkt efter detta kom helgens absolut galnaste pass - Free Flow (se bilderna). F&S' egen guru Magnus Ringborg höll i passet och jag svär på att den mannen kan slå knut på sig själv och hoppa samtidigt... men det kan inte jag så jag fick stå tillbaka lite när han blev för avancerad.

Sen gick jag på en helt fantastisk föreläsning med mannen som startade teatern Glada Hudik. Han berättade om den resa han gjort med sina förståndshandikappade skådespelare och vi i publiken fick både många goda skratt och tillfällen att gråta av rörelse under hans berättelse... den mannen är en fantastisk föreläsare helt enkelt... kolla gärna in även hans hemsida: http://www.gladahudikteatern.se/

Dagen och helgen avslutades alltså med det jag längtat extra mycket efter - Zumba Fitness. En dansklass till latinorytmer där hela kroppen får vara med och jobba. Trött i kroppen och lite instabil i knät var jag redan från början orolig för om jag skulle fixa det men jag tänkte att jag kör så länge jag orkar sen går jag... Det var precis lika roligt som jag trodde det skulle vara. Galet roligt faktiskt - jag måste köpa hem DVD'erna från nätet nu! Men som befarat klarade inte knät av det efter helgens andra pass. Mitt i passet bestämde jag mig för att kliva av och ge upp, men tydligen inte tillräckligt snabbt för två danssteg efter jag tagit beslutet trampade jag snett och sen kunde jag inte stödja på vänster fot igen... så typiskt...

Resan hem blev en plåga, det var svårt att ta sig med packningen från Stadion till tåget, det var jobbigt att sitta och efter att ha suttit i nästan tre timmar gjorde det värre ont än innan. Som tur är har jag en snäll man som hämtade mig i Göteborg så jag kom snabbt hem i alla fall...

I två dagar trodde jag att det var helt kört med benet. Jag fick ordna vikarier för mina pass och det kändes ganska trist. Men så helt plötsligt känns det som om knät faktiskt är bättre än det var innan... kanske kanske lyckades jag trampa till det så att något som suttit i kläm hamnade rätt igen... så hur är det nu...Inget ont som inte har något gott med sig???

Jaja, det får räcka för nu... ingen kommer orka läsa det här ändå men jag har fått skriva av mig i alla fall...

hej hej