teachersbox

Kors i taket… det blev ett inlägg till !!!

Jag jobbar alltså som sfi-lärare.

-Vaddå sfi? brukar folk ofta fråga.

Sfi står för Svenska För Invandrare och i mitt fall är det vuxna elever jag arbetar med. Först läser man sfi och när man är klar med det kan man välja att läsa SAS G (Svenska som andraspråk) vilket är på svensk grundskolenivå.

Nåja, detta är inte så viktigt egentligen, det som är viktigt är allt JAG lär mig i det här yrket.  Jag lär mig vara ödmjuk inför livet eftersom de flesta av mina elever nu för tiden kommer från krig och elände någonstans i världen. Jag lär mig uppskatta livet och de människor jag har omkring mig mycket bättre än jag någonsin gjort. Och jag lär mig om hur olika man kan tänka i olika kulturer om en och samma situation.

Det jag egentligen ville berätta om var det som slog mig häromdagen när jag och en kollega satt och gjorde muntlig bedömning i sfi-provet. Framför oss satt två flickor i tjugoårsåldern (jag vet att de egentligen är kvinnor men jag är ju dubbelt så gammal som dom – minst… så, flickor alltså) och den ena flickan var från Palestina. De fick i uppgift att prata om vad som är viktigt när man söker sin livspartner och på något sätt mynnade detta sen ut i att vi kom in på de kulturella regler som finns kring vänskap i Palestina kontra Sverige. Den palestinska flickan sa att i Palestina kan killar och tjejer inte vara sambo innan äktenskapet eller bo ihop eller resa som kompisar. Då tänkte jag på min dotter Cecilia som backpackar i Australien och som ska vidare till Nya Zeeland via Thailand. Hon har varit borta i över ett  år nu – en lång lång lång tid…  Jag känner mig tusen gånger tryggare i vetskapen att hon just är ute och reser med två killar och inte ensam eller med en annan tjej. Nog för att killar kan vara utsatta för hemska saker också men för mig är det kanske kulturellt betingat att känna en trygghet i att de finns där för min dotter när hon är så långt borta från Sverige.

En annan sak jag lärde mig den dagen var att, oavsett var man finns i världen så är det mycket vanligt att man träffar sin tillkommande på nätet. Så träffade jag min man och lycklig med det är jag allt *s*

Som pedagog diskuterar man ofta sitt yrke och försöker utveckla sitt jobb och sig själv som lärare. Inom sfi pratar vi mycket om att korta lärsträckan för våra deltagare och detta är ett begrepp jag inte kommit i kontakt med som lärare i grundskolan. Kanske för att elever i grundskolan går i nio år – punkt slut – medan en sfi studerande kan sluta när hon eller han nått fram till målet.

Ordet lärsträcka har jag fastnat lite extra för då det är något som kan anpassas på livet också. Jag tänker på de lärdomar man tar med sig från föräldrahemmet. Som barn iakttar man sina föräldrar och sen när man växer upp gör man antingen precis som de har gjort eller precis tvärtemot. Hur som helst så har man kortat sin lärsträcka. Man har lärt sig av sina föräldrars misstag eller framgångar. Jag hoppas att mina ungar har lärt sig massor av mina misstag och framgångar så att deras lärsträcka som vuxna kortas lite och de kan hinna med att göra sina egna misstag och framgångar istället för mina.

Cecilia bad mig skriva en blogg om träning… det här är vad som kom ut idag, men visst kommer det bli massor om träning. Ikväll har jag mitt skivstångspass och om ett par veckor är det ny utbildning till cirkelfysledare på schemat. I slutet av november åker jag till Stockholm för att svettas på Svettisdagarna och det kommer säkerligen vara värt ett blogginlägg – minst… men idag blev det detta… Läs och begrunda eller kasta det i hjärnans eget lilla soprum…  Gör vad som gör dig gladast helt enkelt *s*